... rekordet med antal besökare per dag ordentligt! Tror det tidigare var 56 eller nå men nu är de uppe i 90! Otroligt roligt!

Inte lika roligt dock att av 90 besökare så har jag bara fått en kommentar... :(

... bilder oxå när jag väl håller på! Några på mig från förlossningen, bland annat från sittkoppen med bästisen i högsta hugg osså några på lillprinsen! :)

... förlossningen.

Ja, som jag då tidigare meddelat så har vår son Fenix äntligen kommit till världen. Han var 48 cm lång och vägde 3196 gram när han tittade ut.
Hela förloppet är ganska suddigt för min del men jag ska med hjälp av förlossningsjournalen och Jörgen försöka berätta hur det gick till.

Allt började på Onsdagen den 8 Juli när Jörgen la förslaget att vi kanske skulle ta o åka hem från stugan för o packa bb-väskan och städa o tvätta
lite så sånt var klart ifall vi skulle behöva åka in på förlossningen. Den dan gick jag in i vecka 38 och hade inte haft en enda känning av att det
började närma sig. Men nog höll jag nog med om att det kunde vara vettigt så på Torsdagen åkte vi hemöver betongen.

Väl hemma drog vi igång med storstädningen och framåt kvällen började jag känna av lite molande mensvärk i ryggen. Bad hjärtat om en massage på kvällskvisten, vilken lindrade det mesta så jag sov som en prinsessa den natten.

På fredag ringde Tessan och frågade om inte hon och barnen fick komma bort över dagen. Självklart fick dom det så vi beställde pizza och satt här hemma o kikade på tv mest hela dagen. Framåt eftermiddagen började den molande värken övergå i lite mer intervall-liknande smärtor. Det kom och gick, som i vågor liksom.
Tessan tog fram klockan och började så smått klocka min ömmande rygg och fram emot halv 6-6 var det inte mer än 2-3 minuter mellan smärtorna.

Ringde upp på förlossningen och förklarade läget för dom och frågade om dom tyckte att jag skulle komma upp så dom fick kolla igenom mig lite. Hon svarade att ville jag det så var jag så välkommen så.

Höll ut till halv 8 ungefär men sen ringde jag mamma som fick komma och skjutsa upp mig. Väl där uppe så kopplade dom på mig en ctg-kurva och gjorde en undersökning.
Hon kunde se att jag hade regelbundna värkar men hade tyvärr inte öppnats nå märkvärdigt. Den inre modermunnen var sluten o den yttre knappt öppen 1 cm.
Hon rekomenderade mig att åka hem och försöka sova och om det inte gick så fick jag komma upp igen för o få en sovdos.

Vid halv 4 på natten konstaterade jag att det inte gick att sova, hade då legat och krampat sen jag kom hem. Provade även att sova i badkaret. Bunkrade upp med kudde, ljudbok och vatten men helt förgäves. Nu fick det vara nog. Nu fick dom fan söva mig.

Vi kom överens om att jag skulle ta en taxi upp och Jörgen skulle vara kvar hemma med hunden och försöka sova så skulle jag ringa om det började hända nått under morgonen. Ingen mening att han skulle sitta där uppe och vara vaken och vänta om jag ändå bara skulle försöka sova.

Kom in vid 4 och dom kopplade upp mig och gjorde en undersökning igen, 1 centimeter var jag öppen... så då vart det 2 alvedon o en morfinspruta i rumpan, vilken satte till sig ganska fint och jag vart lagomt sömnig. Kunde nu iaf sova mellan värkarna och i början på dom, vaknade dock ändå mitt i värken hela tiden.
Trodde då att min tid var kommen. Men ack så lite jag visste då...

Vid lunchtid ringde jag Jörgen som fick komma upp, då var jag öppen 3 centimeter och hade sammandragningar med 5 minuters mellan rum. Tog mig upp och åt lite lunch.
Otroligt delikata köttfärsjärpar bjöds det på. :S

Efter det vart jag flyttad in på förlossningen. Fick ganska omgående börja andas lustgas... Halleluja!! Var först orolig att jag bara skulle kräkas av den men efter lite övning så fick jag till det så den gjorde det den skulle! :P
Vid 13.45 tiden flyttade jag mig in i badet. Hade verkligen sett fram emot att få bada i dom nya sittkopparna. Det ultimata var att det gick att
koppla in lustgasen även där så jag behövde inte vara utan min, för tillfället, bästa vän! :P

Den här delen av dygnet är väldigt luddig för min del, kommer bla ihåg att jag vart lite irriterad över att badkoppen inte fyllde sig helt (?). Vet även att Jörgen var där och var en klippa, han försåg mig med vatten, jordgubbar och massagestråle på ryggen när värkarna var som jobbigast. Han hade även telefonen på och spelade lite musik mellan varven. Vid ett tillfälle hade han stängt av den men det var inget som jag uppfattade...

"Ohh, älskling, hör du! The Kelly Family, den här har jag velat höra hela dagen!!!"
"Men Sandra, jag spelar ingen musik nu... det är alldeles tyst..."
"Jo, men jo... det ringer ju...?!"
"Nej..."

I Love Lustgas!

Satt i koppen i en timme ungefär innan jag masade mig tillbaka till sängen. Vid det laget var det dags för byte i barnmorske-skiftet. Tackade hon som varit med oss under dagen och väntade sen in den andra. Efter ett tag, och precis mitt i ett stort lustgasintag kom hon. Oscars mamma!! Jag tror inte nån kan förstå hur coolt jag tyckte det var! (Oscar är en gammal bekant från förr, från Krangparty-tiderna) Det enda jag fick fram var ett sluddrande "Hej Oscars mamma...!" och ett stort leende. Hon lyssnade på bäbisens hjärtljud med en sån där gammal träkåpa och konstaterade att allt lät bra. Vi pratade även lite om ryggmärgsbedövning... Hon frågade hur jag upplevde värkarna och jag förklarade att jag nog trodde att min stund var kommen, igen. Det gjorde så satans ont då så jag var på väg att tacka för mig o gå hem. Smärtan från Helvetet. Då sa hon att eftersom jag legat så länge med värkar så skulle vi nog överväga att lägga en EDA. Hade det inte varit för att jag haft så lång latensfas så skulle hon inte ha fört det på tal utan trott att jag klarat mig utan. Efter lite övervägande och diskusion med Jörgen kom vi fram till att det nog var bäst så. Så nu var det ännu ett moment att bearbeta för en stackars sprut/nålrädd krake som mig.

Kl 16.00 ringdes narkosläkaren in, den fladdrigaste människa jag träffat på länge. Både jag och Jörgen började misstänka tjack-intag till frukost hos den mannen.

Nåja, efter att jag sett till att andas i älsklings-tuben ordentligt så gjorde han ett försök att lägga EDA:n när jag låg på sidan... tyvärr så fungerade inte detta. Tydligen. Själv var jag övertygad om att han hade satt den redan innan han satt dom 2 små bedövningssticken... :P Trodde att jag hade domnat av i hela kroppen redan, vilket jag inte hade då. Men en annan skum sak som hände mitt under det här momentet är att rätt vad det är så blir jag rädd för lustgasen. Inte för lustgasen i sig men det faktum att den igen började ge mig hallucinationer, kraftiga sådana. När jag tittade ner i tuben så blinkade det så där hemskt som det gör när man får gameover i det gamla nintendo spelet Link, ni vet. O ljudet var där.
O GANON!! O han lät o skrattade så där elakt som bara han kan! Herre Min Gud!! Slet ifrån mig masken och skrek!! Efter jag lugnat ner mig o andats lite vanlig luft fick jag sätta mig upp så han kunde försöka igen. Med tuben i ansiktet kommer jag ihåg att jag hör han sitta och berömma min fina rygg men någon ryggmärg verkade han inte komma åt. Mitt i allt fick jag för mig, tack vare gasen igen, att jag skulle kissa på mig... eller kanske att vattnet gick... eller varför inte båda?! Förklarade det för barnmorskan och hon sa att det var ingen fara, det fick man göra där på förlossningen.
Men inget utav det vart det... det var tydligen bara så att jag var mitt uppe i en värk. :P

Efter lite krångel då så satt EDA:n där den skulle o ni ska veta att den gjorde verkligen sitt. Fy bubblan! Domnade av totalt i rygg och rumpa, tom ner i tårna.
Tur man hade en snäll sambo med sig som såg till så jag fick på mig tjocksockar och bäddade ner mig!

Men känslan av att inte känna sin bakdel var inte den behagligaste. Var tvungen att sticka dit handen ett flertal ggr för o konstatera att den satt kvar och rädslan för att bajsa på sig utan att känna nått var riktigt obehaglig.

Frågade barnmorskan, Oscars mamma (:P), hur jag skulle känna att det var dags att börja föda barn och hon förklarade att det skulle jag minsann känna, en enorm bajsnödighet skulle infinna sig. Nybörjare som man är så litade jag på det!

Fick i mig lite middag och fick en stunds vila innan det vid 20.00-tiden var dags för en undersökning för o se om det gått framåt nått. När hon fått ut
 näven tittade hon sakta upp på mig...

"Du känner inte att du vill börja krysta?"
"Borde jag känna det?"
"Ja, alltså, du är helt öppen och den ligger i princip startklar..."

Oj, oj, oj! Nu var det alltså dags! Och jag kände ingenting?!! Hon kopplade bort EDA:n och förklarade att det skulle nog ta ett litet tag innan den släppte så jag fick gärna försöka kissa lite och röra på mig och sen säga till om jag började känna värkarna.
20.55 kom första riktiga krystvärken som jag kände och jag gjorde mig då redo. Hade tänkt att jag skulle stå på knä i sängen och hänga över ryggstödet så jag provade det först.

I samma veva var det skiftbyte för bm igen och Oscars mamma kom fram och tackade för sig och önskade mig lycka till! Hon hoppades att det skulle gå fort så att hon kanske skulle hinna in och gratulera mig efter att hennes administrativa timme var över!

In kom en annan frän barnmorska som hette Birgitta. Hon tog tag i saken på en gång och försökte dirigera mig till o få till krystningarna ordentligt. Hon
konstaterade ganska snabbt att det inte var så mycket tryck i värkarna så vi skulle prova att lägga oss på sidan o se om det vart lite mer fart!
O gosse! Efter det gick det undan! 54 minuter tog det totalt från första krystvärken.
54 minuter av konstant rädsla att bajsa stackars Birgitta rakt i ansiktet. Men hon var tapper, inte rädd alls.
Hon sa åt mig att ta i för kung o fosterland, kanske rentav bli lite förbannad!!

Jörgen var otroligt duktig där han stod bredvid mig och överöste mig med komplimanger och lättsamma smekningar på armen och i ansiktet! Tror tom att jag hörde ett par ordentliga krystningar från honom oxå!

Känslan när sista krystvärken satte igång och jag förstod att han skulle komma ut då var helt otrolig... Den lättnaden när han kom ut går inte att beskriva!
Hajade till lite när jag i ena ögonvrån såg hur Jörgen hoppade undan för en flod av fostervatten och i andra såg glimten av en liten, slemmig, blodig varelse som närmade sig mig! Den var ute!! Vårat barn!!

De närmsta minuterna var omtumlande, det var gråt, skratt, skrik och kärlek... kärlek i överflöd! Fick upp den till mitt bröst och den föll ganska snabbt till ro.
Hade dock inte fattat än vad det var för kön så barnmorskan höll upp den o visade... En pojk!! Vår son!! Hörde samtidigt Jörgen säga att det såg han minsann på en gång. Det första han såg var den enorma pungen!! :D

Han hittade ganska snabbt till bröstet så där låg jag och hulkade, grät och ammade samtidigt som barnmorskan städade upp o grejjade. Jörgen fick även klippa navelsträngen, vilket han gjorde med bravur!

Jag måste säga att det här var den sjukaste, mest smärtsamma, underbaraste och mest skruvade upplevelse jag har varit med om. Så här i efterhand så känner jag att jag verkligen vill göra om det... fast kanske inte riktigt än! Och jag rekomenderar ALLA att prova! :P

Så... Välkommen till världen Fenix, 48cm lång, 3196 gram! 2009-07-11 är ett datum jag aldrig kommer att glömma!

Sist men inte minst vill jag säga till dig, Bengt Jörgen Åkerman... Jag älskar dig, så mycket att min kropp värker! Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om inte du varit vid min sida under detta dygn! Du, tillsammans med vår son, är det största som kan ha kommit in i mitt liv!

... på att skriva här nu, jag vet. Men ha tålamod, det kommer. Det är ju liksom  så att det är en annan liten krabat som tar upp min tid. :)

Han har iaf sovit ett par timmar här på förmiddagen så jag har lyckats börja på "förlossnings-bloggen" som jag tänkte lägga ut, men det dröjer nog lite till. Man får ta allt i etapper.

Å jag måste bara tala om hur mycket jag älskar Mr X. Han städar o tvättar o lagar mat för fullt här hemma. Han är helt fantastisk!

... föräldrar!! Förstår ni?! Päron!! :)

Ska väl klottra ner en lite utförligare historia om hur underverket kom till världen senare, måste försöka få ihop alla bitar bara!

Nej, nu blire sängen o pussa på Fenix lite! :D

... artist. Så känner jag mig nu. Har tvättat och diskat nu så det enda som återstår innan jag kan krypa ner i sängen är hundprommis och renbäddning av sängen. Känns jätte jobbigt om jag ska vara ärlig.

Idag var jag o pappsen ner på stan en sväng. Var in på banken, för o få en ny internetdosa, clas ohlssons och Skämtsaker & Barnvagnar. Hittade en skitsöt gåstol och ett babygym som jag tror ska inhandlas. Hann även in på Wear It och fyndade ett par knälånga mysbyxor åt darlingen! Efter det slank vi in på nya Playa, dvs Playa Primo som i helgen har flyttat ner på Sjögatan. Passade på att käka lunch, mycket smaskens, rekommenderas!

Imorgon bär det av upp till stugan igen så hädanefter får ni följa mig, ni som är intresserade, på sommarbloggen. Adressen var alltså: http://charisma111.spaces.live.com

Nej, om man ska orka ta itu med det sista.

... en till blogg. O precis som jag skrivit där så kommer den att fungera som en sommarvikarie för denna. Detta eftersom jag bara har telefonen att surfa på och det vart mycket smidigare att blogga där än här. Det här innebär att jag kommer bara att blogga här när vi är hemma i betongen. Typ.

Adressen är iaf: http://charisma111.spaces.live.com/

Nej, nu ska jag mysa ner mig i soffan ett tag tror jag, eller bubbelkoppen kanske...

... jag orkar inte blogga. Inte just idag. Inte mer än så här iaf!