... måste ju vara en typisk tjejgrej.

Sitter och lyssnar på Spotify på gamla låtar som framkallar massa gamla minnen. Hittade en låt som påminner mig om mina minst sagt stormiga år med en viss Mr Gefvert! R Kelly - If i could turn back the hands of time. I dagsläget får den mig inte må som jag mådde då utan nu framkallar den bara en skrattkänsla. :)

Minns speciellt ett visst tillfälle när Micke hade gjort slut, för 112e gången, och jag låg på mitt rum och lyssnade på just den låten, på repeat, och grinade som en bäbis. In kommer mamma och ser mig i detta bedrövliga tillstånd... vilket resulterar i att hon går själv in på sitt rum och grinar. Där sitter vi som 2 päron på varsitt håll och storbölar. Jag över "brustet hjärta" och mamma över känslan av att inte kunna trösta sitt enda, gråtande barn! :D

Nu för tiden sysslar jag inte med sånt där. Inte sååå ofta iaf. Ibland bara. För ett tag sen. Några månader sen...

Hade väl rykt ihop med Mr X om nått. O ist för o slå på hårdrock och dra igång dammsugaren så går jag in i badrummet, tappar upp ett bad, tänder ljus och slår på Lugna Favoriter. Smart drag. När jag legat där i 1 timme och lipat insåg jag det löjliga i hela situationen och masade mig upp sen var det bra med det. Äkta självplågeri. :)

Men det lustiga är att jag förknippar inte alltid ballader med grin o böl. Jag tycker helt enkelt om ballader. Slår ofta på det när jag känner mig glad. O oftast så blir jag gladare!